Klubbens minst synliga medlem, det är nog jag det. I år är det 10 år sedan jag ingick i kretsen av radiotrogna, i klubbens lokal, Haugen, Stenungsund. Jubiléet firar jag med att kunna gratulera barnbarnet Lovisa, 16 år, till hennes nytagna certifikat. Hon blev SA6LOV i augusti 2021, examinerad av vår egen provförrättare Jonny, SM6WYA.

Man kan fråga sig varför man är med i en klubb som man så sällan besöker. Svaret kan vara, som i mitt fall, att man sympatiserar med ett härligt gäng, som sysslar med något som man själv tycker om, och väldigt gärna vill sponsra. Ett litet ekonomiskt tillskott till verksamheten är ju alltid något. Och det händer att vi 80-plussare kan ha lite svårt att förflytta oss några mil. Men när man någon gång verkligen dyker upp, känns det hur bra som helst.

Mitt intresse för radio började nog redan på 40-talet. Nyheterna på radion var ödesmättade då, och familjen bävade för vad Tyskland ämnade företa sig härnäst, och vad de Allierade skulle svara med. Ett blinkande grönt öga längs ner på apparaten lyste i halvmörkret innanför de fällda mörkläggningsgardinerna. För en gångs skull satt alla i familjen helt tysta. Det var Radions tid. Ett livslångt intresse väcktes.

Under uppväxttiden kom jag att intressera mig mycket för elektronik och byggde många små och en del större makalösa manicker, först med rör och sedermera med transistorer. Det hände stundom att jag fick en rejäl stöt, men det har aldrig avskräckt mig från att försöka igen. Allt eftersom åren gick fick jag allt mindre tid med experimenten. Det slutade med att jag började läsa kemi på universitetet.

Min professor vid Institutionen för Analytisk Kemi, David Dyrssen, frågade mig en dag om jag kunde tänka mig att bygga ”en kraftfull sändare” för att driva en ICP. En ICP är en apparat att analysera tungmetallprover med. Den förgasar provet med hjälp av ett radiofrekvent fält, som befinner sig i en spole. Det lät som musik i mina öron.

Och här kommer nu en bekännelse om hur jag byggde ett slutsteg for privatradioradiobandet, 27MHz. Det var på några 100W och fungerade ypperligt, helt solid state, med dåtidens svindyra transistorer. Institutionen bjöd på komponenterna och på själva PR-apparaten, som drev slutsteget. Den var på 5W och av märket Pony, den billigaste stationen på marknaden. När vi sedermera köpte ett proffstillbehör till ICPn för ett par 100 KKr blev Ponyn över. Den hamnade i min bil, där den blev kvar tills jag 1979 tog ett T-certifikat och bytte 11m till 2m-bandet.

Och slutsteget, vem fick det? Det ska jag berätta en annan gång, om mitt minne vid det laget fortfarande är intakt, tveksamt dock.

Sen har det bara rullat på, numera nästan bara digitalt. På måndagsmornarna träffar jag mina kompisar i The Monday Net. Vi är ett lustigt gäng, och förutom undertecknad är vi Peter G0OIK, Steve 2E0MMY och SA7CND som ni säkert känner som Poul Kongstad, författare till många artiklar i QTC. Den digitala mode vi numera använder heter THOR11, och jag tror att det var Bruno SA6AXR som tipsade mig om det. Men vi började med PSK31.

Mitt QTH är nära Edshultshall, på västra Orust, och min utrustning är en Icom IC-7300, som matar en horisontell 83m. Det blir en del PSK, ibland mera exotiska modes, sällan CW och nästan aldrig SSB. Tyvärr hör jag inte till contester-folket, alla är vi inte skapade att tävla. Det händer att jag kör repeater på 2m till sonen Johan SM6VGV, men dålig hörsel gör mig till en väldigt dålig motstation.

På senare tid har jag experimenterat med magnetloopar, enkla att konstruera och överraskande effektiva. FT8 visade sig vara en bra metod att testa alstren med. Som radio har jag mest använt en gammal Icom IC-735 som jag kör remote från ett annat rum över lokal WIFI. Det kraftiga magnetfältet närmast loopen ska man nog inte sitta för nära. Förresten märkligt att programmet WSJT-X kan kompensera för den gamla radions drivande signal. Kanske dags att byta ett par trimkondensatorer i VFOn!

Vår hobby ger oss ständigt nya idéer. Undra på att mungiporna oftast pekar uppåt på en radioamatör!

Kanske hörs vi på banden, om vi nu inte syns igen i klubbstugan på Haugen.

Ha det så gott tillsammans hälsar Peter SM6KFY