Av: Peter Hulthe, SM6KFY om PSK-31 och lite om efterföljarna
Vem är Peter? Läs här!

Tillbakablick

Om den förnämliga digitala moden PSK-31, eller som den egentligen heter, BPSK31, har mycket skrivits, för att den är så bra. Tack Peter Martinés, G3PLX för att du gav oss detta!

Den är smal, den är lagom snabb för chat-mode och framför allt, den går igenom brus och störningar nästan lika bra som CW. Många av oss fastnade för den. Vi imponerades av dess möjligheter, särskilt när banden var fulla (speciellt på 20 meter).

Vissa kände nog ett litet motstånd mot det nya trafiksättet, för andra var det en nytändning för amatörradion.

Det har körts  mycket contest med PSK-31 men framför allt den snabbare, PSK-63. Den senare passar bra för korta, färdiginspelade macros som ger tävlandet fart i seglen.

Gamla RTTY borde inte ha överlevt när PSK-31 anlände omkring millennieskiftet, så bra och lättkörd är den. Massor av QSO får plats, sida vid sida, på överfulla band.

Men banden är inte fulla, dessvärre. De är näst intill tomma nu.

 

När banden tystnar, ett skräckscenario

För snabba, upptagna nutidsmänniskor är det tyvärr inte självklart att sitta halvtimmavis och skriva en massa blaha blaha till folk man inte känner. Man vill göra något rationellt med sin radio, få konkreta bevis för sin nedlagda tid, kvitton, redovisning och gärna något vackert att pryda väggen med.

Utvecklingen har gett oss detta verktyg. Nu kan vi fylla våra loggböcker med exotiska stationssignaler utan att vi egentligen behöver anstränga oss. Detta verktyg blev inte PSK-31. Det heter FT8, men banden är ändå näst intill tomma.

Vart tog amatörerna vägen och hur kan då detta FT8 få plats för så många?

Var är de nu?

Man frågar sig: Var är de nu, alla trevliga radioamatörer man pratade med över CW, foni och PSK? Har de blivit överåriga, obsoleta, försatta i evig radiotystnad?

Men icke, de flesta finns, och de är av tre sorter.

Den första och mest pålitliga kategorin är de tävlande. De dyker upp när det är contest events. Allt är makro-texter och teknikaliteter, konversationen är med andra ord reducerad till knapptryckningar, men det finns aktivitet, tack och lov. På så vis är det fortfarande lite liv i banden.

Den andra kategorin är de unga radioamatörerna. De har skaffat ett cert som de egentligen inte behöver. De kan förstås vara lite äldre också, men alla odlar andra intressen än just radio, som de lämnat bakom sig, när certet äntligen kommit på plats. Dessa intressen handlar ofta om datorer och telefoner, men det finns förstås många fler, engagemanget i en familj eller ett jobb icke att förglömma.

Den tredje kategorin har funnit vad utvecklingen nyss fört med sig. De har upptäckt radioamatörernas nya, effektiva verktyg som kombinerar radio, datorer och Internet. Programvaran heter WSJT-X, en bukett av digitala modes vari ingår radiometoden FT8. Här får nästan alla vad de vill ha. Snabba, effektiva QSO utan onödigt tjat. Loggen fylls automatiskt med rekordfart och diplomen duggar tätt. Det mesta i antennväg duger och man kan till och med hinna messa till gamla mor medan man plockar in japaner på 14074 kHz.

Tidernas uppfinning kort sagt. Värt ett Nobelpris faktiskt, fast det egentligen inte var för sin ham spirit Joe Taylor, K1JT , uppfinnaren, fick det, men algoritmerna i programvaran ledde fram till samma höga mål, en matematikens seger över det vita bruset.

Den här historien skulle egentlgen handla om PSK-31, men hamnade till slut i något helt annat, nämligen amatörradiohistoriens största landvinning i modern tid.

Nästan all ham radio utövas i dag med något av programmen i sviten WSJT-X, de allra flesta med FT8. Denna mode är lika smalbandig som PSK-31, varför enormt många pågående QSO får plats på ett litet, tilldelat område på vart och ett av våra frekvensband.

Länken till programvaran finns här.

Är det allt?

 Om man frågar sig om allt inom vår hobby handlar om WSJT-X är svaret givetvis nej. Amatörradio är oerhört mycket mera. Och vi har inte bara HF, där stor experimentell aktivitet aldrig upphör att imponera. Vi har de höga och de ultrahöga frekvenserna också. Vi studsar våra signaler mot det mesta, bygger, registrerar, klurar och provar nytt. Och är samtidigt så nostalgiska att vi minst en gång om året kör CW på 17,2 kHz.

En solskenshistoria

Den 18/12 2021 svarade jag på ett CQ på PSK-31 på vanliga 14070 kHz, det i stort sett sista bandet där denna mode fortfarande utövas lite då och då.

En ensam signal, HB9BFM, Hanspeter, ropade CQ, gång efter gång där, men ingen svarade. Jag förbarmade mig över honom till slut, trots att det egentligen var min kaffetid.

Vi kör nu regelbundna QSO på måndagsmornarna tillsammans med två engelsmän och en smålänning (som heter Poul, SA7CND, känd av många som skribent i QTC). Vi kör dock bara THOR-11. Varje måndag kl. 8 svensk tid. Vi kallar oss The Monday net.

Lev och lär, hör du en PSK-signal, svara genast. Det kan vara en ny vän som knackar på din antenn.

Så PSK-31 lever, om dess tillvaro än är tynande och dess livsande svag och fämtande. Det var mer PSK förr.

Mångfasetterad är amatörernas verksamhet och storartade deras antenner. Ibland ligger vi till och med före de kommersiella, etablerade, med våra små resurser.

Men faktum kvarstår: I jämförelse med FT8-användarna är alla andra en liten, krympande skara, ett fåtal procent. Ett smalt segment bara.

Detta enligt dem som vågat sig på en seriös bedömning. Källa: Länk här, även QTC april 2021 sid. 11.

FT8 i mitt shack

Radiohobbyn tycktes vara i utdöende när FT8 kom. Antagligen var det just vad som behövdes då, för att intresset skulle öka så markant. Och troligen kommer trafiksätten under WSJT-X att hålla ham radio på en hyfsat hög nivå under överskådlig tid, vad man nu än må tycka om dess förmåga att förmedla sociala kontakter.

Måste medge att jag har funnit stort nöje i FT8, trots kommunikationens enkelhet. Man har här ett verktyg till eget skapande faktiskt, för kontroll och jämförelse av antenner och ett kvitto på räckvidden. Med programmet PSKreporter skapas ytterligare en dimension, med det får man ett gott begrepp om sin signalstyrka runtom i världen.

Hittills har jag kört ett par tusen QSO med åtskilliga fantastiska motstationer bland de europeiska tusenbröderna, allt detta under bara ett år. Mina antenner är ganska blygsamma, en trådantenn och en hemsnickrad magnetloop. Det har t.o.m. kommit en rejäl bunt med pappers-QSL!

Och får man kort måste man ju svara, så FT8-hobbyn gav mera sysselsättning än vad jag hade trott.

PSK med mera

Det är nog inte troligt att PSK-31 kommer att återta sin roll som någon av de vanligare chat-moderna. Som trafiksätt för contest kommer antagligen BPSK-63 att finnas ett tag till, jämsides med det större RTTY. Men CW finns och frodas och kommer att finnas länge än. Unga radioamatörer tjusas av den ”hemliga” koden som för tankarna till fängelsecellen på ön Monte Christo.

Bäst i test, i jämförelse med bl. a. PSK-31

Efter studier av andras testresultat och många egna prov har jag kommit till slutsatsen att den ojämförligt bästa chat-moden är THOR, som finns i programmet Fldigi, skrivet av  David Freese, W1HKJ.

THOR optimerar funktionalitet med minimalt bandbreddskrav. Metoden bjuder på en ”rättningsfunktion” (FEC), som justerar en mycket stor del av de fel som uppstår genom QRM, QRN, spikar, brus och djup QSB. Speciellt för THOR är att alla slags bokstäver återges (nationella tecken), samt att det är ganska immunt mot olika typer av användarfel (för hög ingångssignal, dålig frekvensinställning, manuell rättning under inskrivning av text m.m.).

THOR finns i många ”smaker” (hastigheter/bandbredder). THOR11 och THOR16 är de som passar bäst för normal skrivning på tangentbord. Den största nackdelen är att så få känner till den.

Fldigi med THOR och massor av andra sändningssätt kan laddas ner gratis, länk här. En beskrivning av THOR se länk här.

Tankar om framtiden

Denna skrift skulle ju handla om PSK-31, men kom att vidgas en del. PSK-31 är en mer än 20 år gammal chat-mode, och  min skrift utmynnade i en annan teknik, om THOR, som rekommenderas som ersättare.

Amatörradio har förändrats en hel del sen PSK-31 introducerades. Då dominerade CW och foni, nu andra digitala modes, som framför allt FT8.

Allting blir vad man gör det till brukar man säga, och vill man att hobbyn skall fortleva är det ju rimligt att tänka, att det gäller att utöva den. Om våra frekvenser ligger för fäfot kommer de sannolikt att tas över av andra krafter, statliga och kommersiella.

En bra sak är förstås att försöka få unga personer att ta cert. Dessutom gäller det att få dessa proselyter att känna suget efter att använda det. Kanske är det den svåra biten, när chatt och sms över nätet på telefonen känns så självklart.

Det finns en generationsklyfta dessutom, som kan vara svår att överbrygga, Vi hams börjar ju få en ganska hög medelålder verkar det som (själv 84).

Bekämpa mossigheten!

Min prognos är att ham radio kommer att få ett långt liv, möjligen med lite mindre utrymme i etern och med lite lägre effekter. Men med tävlingsanda, ham spirit, nya tekniker och uppfinningsrikedom kommer vi hur långt som helst.

Vi hörs på banden!

73, Peter SM6KFY